EU-valet – inte så stora förändringar i Bryssel, men potentiellt desto större i medlemsländerna

Denna text är en analys av Lars Danielsson, senior advisor på Lumo Advice.

Valet till Europaparlamentet visar på en ganska klar högerkantring i opinionen men utfallet i sig tycks bekräfta att EU-samarbetet även i fortsättningen kommer att ledas av en bred mittensamverkan.

Av partigrupperna i parlamentet gjorde konservativa EPP ett starkt val och förstärkte sin ställning som största politiska kraft. Medan socialdemokratin ligger relativt stilla, backade både liberalerna och de gröna. Bland högerpopulisterna är situationen något oklar. Även om framgångarna var tydliga i Frankrike, Tyskland och Österrike är dessa grupperingar splittrade på två partibildningar i parlamentet plus att tyska AfD än så länge står helt utanför partigruppssamarbetet. Hittills har högerpopulisterna varit bättre på att använda parlamentet som politisk plattform än att konkret påverka EU-politiken.

Det var därför inte så förvånande att Ursula von der Leyen – som framstår än mer troligt som den person som fortsätter som ordförande för kommissionen – sade sig vill söka en majoritet i mitten av det politiska fältet. De tre grupper som utgör detta mittfält har på pappret en ganska solid majoritet för att stödja von der Leyen i hennes strävan att få en ny mandatperiod.

Det är just i parlamentets godkännande av ny kommissionsordförande som man har en roll som påminner om ett nationellt parlament, eftersom det då krävs en enkel majoritet. I det normala lagstiftningsarbetet har partitillhörighet en något mindre betydelse eftersom det handlar om att bygga majoriteter som dessutom skall brytas mot medlemsländernas positioner i en förhandling.

Parlamentet kommer säkerligen att försöka påverka en ny kommissionsordförande till att avge löften om den politik hon vill föra, men jag förutser att Ursula von der Leyen kommer att vara mer försiktig i detta avseende än under den gångna mandatperioden.

Ursula von der Leyen på besök i Sverige i juni 2024. Foto: Fredrik Sandberg/TT

En effekt av valresultatet blir troligen en något lägre takt i lagstiftningsarbetet. Missnöjet mot vad som uppfattas som ”europeisk klåfingrighet” blir mer och mer utbrett, inte bara i politikens ytterkanter. Dessutom kommer fokus de närmaste åren fortsatt att ligga på hanteringen av den ryska aggressionen mot Ukraina, förberedelser för ett större EU samt diskussioner om nästa flerårsbudget. I alla dessa frågor är parlamentets roll mindre, åtminstone inledningsvis.

Det är därför troligen viktigare att studera vilken effekt EU-valet får i de olika medlemsländerna. Det är ju från dessa som EU:s befogenheter kommer och i utrikes- och säkerhetspolitiken är parlamentets roll dessutom ganska begränsad.

“Därför är nog det viktigaste utfallet av EP-valet president Macrons tillkännagivande av att det blir val till parlamentet i Frankrike före sommarsemestrarna (och sommar-OS i Paris).”

Därför är nog det viktigaste utfallet av EP-valet president Macrons tillkännagivande av att det blir val till parlamentet i Frankrike före sommarsemestrarna (och sommar-OS i Paris). Även om EU-val och nationella val brukar vara två vitt skilda saker i Frankrike vad gäller utfallet finns det ju en klar möjlighet att vi får en s k cohabitation-situation i landet med en president och en regering som har olika politiska färg. Detta kan leda till att Frankrikes röst i EU försvagas.

Även den andra europeiska stormakten Tyskland har en regering som kraftigt försvagats av valresultatet. Redan tidigare har den tyska regeringen lidit av interna stridigheter som gjort att landets agerande i EU blivit svårare att förstå och nu riskerar detta att förvärras ytterligare.

I Spanien gjorde regeringspartiet PSOE ett något bättre val än väntat men det är tydligt att den ledande politiska kraften i landet just nu är konservativa Partido Popular. I länder som Danmark, Estland, Österrike och Grekland förlorade regeringspartierna mycket terräng. Intressant var också att Viktor Orbans parti Fidesz förlorade många röster till en nyvaknad opposition. I Italien stärkte Georgia Meloni sin ställning som, bland annat och till skillnad från andra högerpopulistiska partier i Europa, grundar sig på en förhållandevis EU-konstruktiv hållning.

Nu går arbetet vidare med att välja de högsta företrädarna för de europeiska institutionerna. Det kan ta sin tid, men en hel del talar också för att processen skyndas på med hänvisning till kriget i Ukraina. När sedan medlemsländerna pekat ut sina kommissionärskandidater kan vi räkna med att parlamentet försöker att underkänna ett par av dem i de utfrågningar som äger rum i september. Det kan alltså ta en viss tid innan en ny kommission är på plats.

Den politik som kommer att föras tror jag i mycket kommer att likna den vi sett de senaste åren – om än alltså med en något lägre takt i lagstiftningsarbetet.

Fokus kommer att vara på att möta den ryska aggressionen i Ukraina men arbetet på att reformera unionen så att nya medlemmar kan tas in kommer att intensifieras. I övrigt kommer de ämnesområden där det finns tydliga europeiska beröringspunkter att fortsatt vara i centrum. Klimatarbetet fortsätter även om bollen till en början huvudsakligen ligger hos medlemsländerna för genomförandet av Fit for 55-paketet. Men nya klimatmål behöver så småningom läggas fast.

“Arbetet med en bättre europeisk konkurrenskraft kommer förhoppningsvis att intensifieras.”

Arbetet med en bättre europeisk konkurrenskraft kommer förhoppningsvis att intensifieras men här kan vi vänta en ökad diskussion (och kanske också konfrontation) mellan de som står för en mer liberal och frihandelsvänlig marknadsekonomi och de som föredrar mer statsstöd och fler selektiva skyddsåtgärder på handelsområdet. I denna del blir givetvis utvecklingen av relationerna till USA och Kina av stor vikt.

På rätts- och inrikesområdet kommer kampen mot den internationella brottsligheten att stå i centrum. Den nyligen antagna asyl- och migrationspakten skall sjösättas, vilket säkerligen inte på något sätt innebär ett slut på diskussionerna om invandring av olika slag.

För svensk del kan det konstateras att EU-valet egentligen inte leder till några förändringar i vilken politik vi kan förvänta oss av regeringen (eller oppositionen). Även om mönstret i vårt valresultat avvek något från större delen av övriga Europa är ju läget att det finns en ganska bred samsyn bland de EU-positiva partierna i många sakfrågor.

Men – och det är ett viktigt men – EU har under senare år alltmer blivit både en viktig krishanteringsmekanism och ett redskap för Sverige att påverka hur vi vill att våra samhällen ska se ut i framtiden. Så att följa EU-arbetet kommer för de flesta av oss att fortsatt vara lika viktigt som att hänga med i vad som sker i den nationella politiken.  

Lars Danielsson, senior advisor på Lumo Advice och fd. EU-ambassadör