Almedalen - Sveriges egen comeback kid

Om 2022 års Almedalen var en testballong, 2023 ett frågetecken så blev 2024 års något mindre upplaga ett definitivt utropstecken. De flesta lämnar förmodligen det nästan oförskämt vackra Visby med positiva känslor och ett beslut om att återvända igen nästa år.

Som tidigare låg fokus på de stora samhällsfrågorna. Där Sveriges tillväxtbranscher befinner sig, där finns också kraftcentrat i Almedalen. Som tidigare år fortsätter det vara energisektorn, och därtill knutna sektorer, områden och frågor, framförallt klimatfrågan. Detta kluster av frågor har expanderat ytterligare genom att de industriella sektorernas intressen har krupit närmare energifrågorna. Det märks inte minst på den uppsjö av seminarier som behandlade frågan om avskiljning, lagring och/eller användning av koldioxid - CCS och CCUS. Även infrastrukturens tillstånd och betydelse avhandlades på ett stort antal seminarier.

Almedalsveckan – när den fungerar som bäst – är en spegling av samhällsdebatten och samhällsutvecklingen. Inte en isolerad ankdamm där tyckokratin speglar sig i varandra. Årets upplaga täckte på ett förtjänstfullt sätt in ett brett spektrum av utmaningar som framförallt näringslivet står inför.

Sanningen är att Almedalen inte på länge har dominerats av de politiska partiernas agendor. De är i hög utsträckning gästspelare på det som närmast kan beskrivas som ett stort antal parallellt pågående branschmässor. Det behöver i sig inte vara ett problem – den primära nyttan med Almedalen är inte att generera rubriker, utan att utgöra en plattform för möten och samverkan.

Inget av de politiska utspelen under veckan har heller varit av någon högre kaliber. Det är långt ifrån Göran Hägglunds och Kristdemokraternas stora avslöjande år 2006 om att Alliansen kommit överens om att avskaffa fastighetsskatten.

Med det inte sagt att politiken inte är närvarande i Almedalen. Tvärtom. Visbys gator och torg formligen kokar av politik. Den är inte alltid partipolitisk, men politik utan partier är likväl politik. Och samtliga partiledare har prioriterat att själva hålla almedalstalet – så har det inte varit alla år.

I takt med att seminarieproduktionerna har blivit allt proffsigare, och lokalhyrorna har skjutit i höjden, söker fler och fler aktörer samverkan kring gemensamma arenor, ofta byggda av en branschorganisation eller ett mediebolag. Den trenden lär fortsätta.

En del organisationer kommer att se över sin budget för Almedalen inför nästa år. Det gäller särskilt offentlig sektor där stramare budgetar tvingar fram större kostnadsmedvetenhet. Samtidigt kan en väldimensionerad närvaro i Almedalen, i relation till organisationens agenda och företrädarnas position i samhällsdebatten, vara en investering som ger god avkastning.

Utanför det officiella programmet pågår som alltid en rad aktiviteter – alltifrån storskaliga nätverksevent kvällstid, rundabordssamtal och middagar till ett enkelt möte över en kaffe i S:t Hans klosterruin. Det har sagts förut, men det tål att nämnas igen – Almedalens viktigaste funktion är den relationsbyggande.

För den som blickar framåt till sommaren 2025 har vi på Lumo Advice några konkreta råd:

• Börja med att definiera din agenda. Vad vill du uppnå och på vilket sätt kan Almedalsveckan vara en arena för detta?

• Börja smått och skala upp. Och framför allt, boka möten på förhand.

• Gör det bra eller inte alls. Ett dåligt planerat och genomfört seminarium skadar varumärket mer än att inte göra något alls. Alltför många seminarier håller alltför låg nivå, både tekniskt och innehållsmässigt.

Väl mött i Visby sommaren 2025!