Det drar ihop sig till valrörelse

SCB publicerade idag en mer detaljerad version av den senaste partisympatiundersökningen. Det är en extra betydelsefull mätning för partierna och uppfattas även av omvärlden som en särskilt trovärdig indikator på opinionsläget just nu. Den mer detaljerade versionen visar dessutom stödet för partierna inom en rad olika demografiska grupper.

Inför mätningen fanns det två huvudsakliga frågor som sökte svar. Den första rör utvecklingen för Socialdemokraterna. Skulle deras fall i opinionen efter förra vårens toppnotering på 33 procent fortsätta eller skulle nedgången ha börjat plana ut? Den andra frågan handlar om Liberalerna och om omsvängningen i regeringsfrågan har gjort något avtryck i opinionen. 

Svaret på den första frågan är att S kan börja känna sig relativt trygga i att pandemin nu inte längre påverkar opinionen i någon större utsträckning. Med 28,2 procent av väljarstödet har man förvisso backat med 1,2 procent sedan november, men detta får ändå ses som en marginell nedgång. Det faktum att partiets utspel i skattefrågor har dominerat den politiska debatten de senaste dagarna är ett tecken på att vi alla är redo att gå vidare till nya frågor efter ett års pandemipaus. Värt att notera i SCBs undersökning är att M och SD är de partier till vilka S har förlorat flest väljare sedan valet 2018. En tolkning av detta är att partiet inte har förlorat särskilt mycket väljarstöd på att samverka med L och C i Januariavtalet. Det rimliga vore annars att Vänsterpartiet skulle ha vunnit över missnöjda socialdemokrater. Så är alltså inte fallet.

Nettoflöden från riksdagsvalet 2018 till maj 2021. Procent av väljarkåren. Källa: SCB

Den kanske mest intressanta frågan rör ändå Liberalerna. Väljarstödet på 2,5 procent är det lägsta någonsin i SCBs undersökning. Det är en nedgång med 0,6 procentenheter sedan november 2020, och mer än en halvering sedan valet 2018. Sedan valet har L nettoförluster på cirka 1,3 procent till Moderaterna, 1 procent till Centerpartiet och 0,6 procent till Socialdemokraterna. När Nyamko Sabuni meddelade att Liberalerna kommer att stödja Ulf Kristersson som ny statsminister efter valet 2022 var taktiken att göra det enklare för de moderata väljare som lämnat Liberalerna att återvända till partiet. Detta ser nu ut att ha misslyckats. 

I den interna debatten mellan de olika falangerna inom Liberalerna kämpas det nu hårt för att sätta en bild av läget som gynnar den egna sidan. Mycket energi har lagts ner på att vara för eller emot sakfrågan. Men det finns en tolkning av SCBs siffror som lyder: omsvängningen är rätt, men ledaren är fel. Många Liberaler har satt mycket prestige i att närmandet till Kristersson är rätt i sak. En vänta och se-linje riskerar att leda till att de tappar initiativet. Hittills har flera av de som står på Nyamko Sabunis sida pekat på missnöje med Januariavtalet som främsta förklaring. Denna teori finner egentligen inget stöd i mätningen från SCB. Sedan november 2020 har kvinnor mellan 25 och 54 mer eller mindre halverat sitt stöd för partiet. Man får leta länge och hårt efter några som går mot strömmen, och finner dem till slut bland män 75+ som går från 3,9 till 4,1 procent, och högre manliga tjänstemän som går från 5,4 till 5,7 procent.

Kanske har Nyamko Sabuni själv levererat första vapnet till motståndarna. Hennes första svar på kritiken var att hävda att ”det finns inget missnöje med mitt ledarskap”. Det är ett svar som retat upp många – och inte bara de som hela tiden varit emot hennes linje. Därför är det inte helt osannolikt att höstens landsmöte kan bli spelplats för en ny ledarstrid i ett parti som söker sin plats i ett partilandskap som inte längre känns igen. Moderaterna har redan visat att det är fullt möjligt att byta partiledare mindre än ett år innan valet. Utmaningen för Nyamko Sabunis motståndare är att hitta ett alternativ som kan samla de båda falangerna till en gemensam ansträngning. Där har hittills ingen trovärdig kandidat presenterats.

För Socialdemokraterna ser läget väsentligt ljusare ut. Stefan Löfven är partiledaren med de just nu bästa förutsättningarna att, när dammet väl lagt sig efter valet, framstå som den som har förlorat minst. Det kan återigen ge honom chansen att bilda regering.