CSRD ritar om kartan för hållbarhetskommunikation
Höstterminen är här och för många företag innebär det inte bara starten på ett nytt räkenskapsår, utan även anpassning till nya regelverk. Den 1 juli trädde EU:s nya direktiv om hållbarhetsrapportering, CSRD (Corporate Sustainability Reporting Directive) i kraft i Sverige, vilket innebär ett nytt kapitel för företagens hållbarhetsarbete och kommunikation.
CSRD och ESRS – nya standarder för hållbarhetsredovisning
CSRD-direktivet, tillsammans med den tillhörande standarden ESRS (European Sustainability Reporting Standards), representerar ett betydande steg framåt i hållbarhetsredovisningens utveckling inom EU. Dessa regelverk syftar till att förbättra transparensen och jämförbarheten i företags hållbarhetsrapporter, med målet att främja hållbar utveckling och ansvarsfulla affärsmetoder.
CSRD-direktivet utökar rapporteringskraven till en bredare krets företag, från stora börsnoterade bolag till små och medelstora företag som uppfyller vissa kriterier. Rapporteringskraven omfattar detaljerad information om miljömässiga, sociala och styrningsrelaterade (ESG) aspekter av företagets verksamhet, där hållbarhetsnyckeltal nu kommer att revideras och kontrolleras på samma sätt som de finansiella nyckeltalen.
ESRS-standarderna fungerar som en konkret ram för hur företag ska uppfylla de nya rapporteringskraven enligt CSRD. Dessa standarder specificerar de indikatorer och mätvärden som företag ska använda för att rapportera om sina hållbarhetsinitiativ och resultat. Totalt har standarderna presenterat flera tusen indikatorer och mätvärden och företag har därmed inledningsvis påbörjat s.k. dubbel väsentlighetsanalys för att definiera vilka av dessa som är relevanta för dem.
I det arbetet är det viktigt att vara selektiv och fokusera på det som verkligen är dubbelt väsentligt. Utan en hård sållningsprocess kommer det att vara omöjligt att rapportera med kvalitet.
Hur man än ser på det innebär CSRD en omvälvande förändring i hur företag kommunicerar sin hållbarhetspraxis och sina prestationer.
Trial and error i implementeringen
En av de största utmaningarna är att utveckla och implementera robusta och tillförlitliga mått för hållbarhetsmålen, eftersom komplexiteten är hög och den stora variationen mellan olika branscher gör det svårt att skapa enhetliga standarder. Det kommer att ta lång tid innan det finns branschspecifika standarder för alla branscher. För företag innebär dessa nya regler stora interna utmaningar. Omorganisationer och förändrade arbetssätt står i fokus för de flesta bolag. Många landar i att det är finansfunktionen som är mest lämpad att styra själva rapporteringen, men det kräver ett nära samarbete med många funktioner, inte minst specialistfunktioner inom miljö, inköp, HR, juridik och eventuella separata hållbarhetsavdelningar. Dessutom ökar behovet av kontroll och samverkan med underleverantörer dramatiskt.
Eftersom det idag saknas en etablerad best practice för den här typen av rapportering, tvingas många företag att revidera och justera sina metoder i takt med att de lär sig vad som fungerar bäst. Helt enkelt väntas nu några år av trial and error, innan tillämpningen av regelverket satt sig.
Arbetet kräver betydande resurser, något som många företagsledare uttrycker oro över. Det har till och med väckts frågor om huruvida implementeringsprocessen riskerar att bromsa det faktiska hållbarhetsarbetet inom EU. En annan faktor som riskerar sänka tempot i hållbarhetsarbetet är rädslan för greenwashing-anklagelser. Som ett förstadium till den nya hållbarhetsrapporteringen beslutade EU om skärpta direktiv för greenwashing, vilket tvingar företag att vara mer återhållsamma i sin kommunikation, särskilt om de saknar robust data som stöder deras hållbarhetsanspråk. I väntan på att praxis hinner utvecklas är det sannolikt att fler företag väljer en mer defensiv inställning de kommande åren.
Slår bredare än lagstiftningens ramar
CSRD-direktivet är avsett att på sikt omfatta samtliga aktörer inom EU, men kommer att införas stegvis. Även om lagstiftningen initialt endast gäller stora företag kommer dess påverkan sträcka sig betydligt längre. Eftersom rapporteringen kräver att företag redovisar data för hela värdekedjan kommer även underleverantörer behöva samla in och presentera motsvarande information. Det innebär att även företag utanför unionen kommer att påverkas, då samma krav på datainsamling kommer att gälla för dem som levererar till företag inom EU.
CSRD:s påverkan på företagens kommunikation
När kraven på hållbarhetsrapportering skärps genom CSRD, blir det också enklare för mediala och offentliga intressenter att jämföra företag med varandra. Det kan på ett sätt leda till en hårdare granskning, men också till mer ytliga slutsatser. Det ställer ännu högre krav på förmågan att kommunicera det faktiska hållbarhetsarbetet bortom indikatorerna.
Företag måste alltså inte bara ha full koll på sina värdekedjor, utan även vara beredda att snabbt och tydligt kommunicera kring sin verksamhets påverkan och hur man arbetar för att uppnå sina mål, särskilt vid kriser eller negativa avslöjanden. En välplanerad kriskommunikationsstrategi blir då avgörande för att upprätthålla förtroendet hos kunder, investerare och allmänheten.
Men CSRD innebär inte bara nya regler att följa, utan också en möjlighet för företag att positionera sig. De företag som tar denna chans på allvar och proaktivt integrerar de viktigaste och mest relevanta hållbarhetsfrågorna i sin verksamhet så att de kan åstadkomma verklig skillnad kan stärka sin position och sitt ledarskap inom dessa frågor. Grundkraven höjs och därmed också svårigheten att agera som en generell ledare inom hållbarhet. En mer framgångsrik strategi är sannolikt att utifrån en stark grundplatta välja ut ett antal frågor att driva och positionera sig inom.
Förmågan att väga och värdera olika indikatorer kommer att vara central. I en värld där alla företag lyder under samma regelverk och rapporterar på samma indikatorer kommer den med den största pedagogiska förmågan att vinna.