Anderssons valregering bjuder på överraskningar

En stor förändring av regeringen

När Miljöpartiet hoppade av regeringen stod det klart att Magdalena Andersson skulle återkomma med stora förändringar i ministerlistan. Mer än hälften av de 22 statsråden har nya poster och åtta av dem är helt nya namn i regeringen. Överlag finns flera namn i den nya regeringen som inte fanns med i förhandsspekulationerna och vissa av portföljtilldelningarna är oväntade. Andersson sätter sin egen prägel på Regeringskansliet och får anses möta förväntningarna på förnyelse och föryngring. Regeringen ska till stor del ses som en valregering vars främsta uppgift är ge väljarna ett smakprov på Anderssons agenda och säkra nästa mandatperiod.

I förhandsspekulationerna ingick att Mikael Damberg skulle bli finansminister. Damberg anses vara en bra förhandlare. Hans uppgift blir nu att få ihop fungerande majoriteter när regeringen, som bara kontrollerar 100 av 349 platser i riksdagen, ska få igenom sina förslag. Med valet av Damberg får den potentiella vänstersväng som vissa har spekulerat i att Magdalena Andersson kommer att ta anses avskriven. Damberg indikerar snarare ett stärkt mandat från statsministern att sluta uppgörelser högerut, mot mitten.

Vid sin sida får Mikael Damberg Max Elger som finansmarknadsminister. Elger är ett relativt ungt stjärnskott på finansdepartementet där han har fungerat som statssekreterare under Andersson. Han har arbetat tätt med den nya statsministern och delar hennes bakgrund från Handelshögskolan i Stockholm.

Lena Micko som varit osynlig försvinner som civilminister och ersätts med Ida Karkiainen som är ett ungt tillskott som hämtas från riksdagsgruppen. Hon fanns inte med bland förhandsspekulationerna och får ses som ett oprövat kort.

På infrastrukturdepartementet fortsätter Tomas Eneroth som chef, men Anders Ygeman går till justitiedepartementet och ersätts som energi- och digitaliseringsminister av Khashayar Farmanbar, också ett oväntat namn. Farmanbar satt i SSU:s förbundsstyrelse på 00-talet och har fram tills idag varit oppositionsråd i Anderssons hemkommun Nacka. Han har en entreprenörsbakgrund i IT-branschen. Farmanbar är ett oskrivet kort i energifrågorna där det finns stora utmaningar. I sammanhanget är det inte oviktigt att Farmanbar är uppvuxen i Norrbotten där han varit SSU-ordförande. Farmanbar hänvisade i sin presentation inför pressuppbådet till de nya jobb som nu växer fram tack vare industriprojekt i Norrbotten och som föranleder stora investeringar i energiförsörjningen.

En av de stora nyheterna är att LO:s förre ordförande Karl-Peter Thorwaldsson blir näringsminister och departementschef. Thorwaldsson blir en tillgång i den kommande valrörelsen, dels för att samla styrkorna internt i hela arbetarrörelsen, dels för hans förmåga att nå ut externt. Thorwaldsson tillhör de personer som engagerat sig i den industriella omställningen i spåren av klimatfrågan, bland annat när det gäller satsningarna i stålindustrin i rollen som rådgivare i SSAB:s projekt Hybrit.

Anna-Caren Sätherberg, riksdagsledamot och vice ordförande i näringsutskottet, blir ny landsbygdsminister på näringsdepartementet. Hon har tidigare varit kommunalråd i Åre. Sätherberg kommer att stå nära Thorwaldsson i synen på industrin. Som riksdagsledamot har hon så sent som i år motionerat om ”Skogen – vårt gröna guld”, om ett vidmakthållande av dagens skogspolitik som bygger på att produktionsmålet och miljömålet är jämställda. Hon har skrivit att i en växande cirkulär bioekonomi måste ett långsiktigt hållbart uttag av skogsråvara säkras för jobb och exportinkomster.

Annika Strandhäll blir klimat- och miljöminister, vilket får ses som en överraskande utnämning. Hennes starka ställning i partidistriktet i Göteborg är en anledning till att ge henne en framskjuten position. En annan anledning är hennes förmåga att nå ut externt. Samtidigt är det tydligt att Andersson planerar att klimatomställningen i praktiken hanteras av andra departement. Strandhälls roll blir att föra dialogen med miljörörelsen.

Förhandstippade namn som inte återfinns som ministrar är Åsa Vestlund, Jytte Guteland och Lawen Redar. Det är även värt att notera att Matilda Ernkrans, som byter portfölj från högre utbildning och forskning till bistånd, inte ersätts. Forskningspolitiken läggs i Anna Ekströms utvidgade portfölj och forskningsfrågorna får därmed ingen egen ministerpost.

En lång men förväntad regeringsförklaring

Magdalena Andersson läste upp sin regeringsförklaring i riksdagen i samband med att hon presenterade sin nya regering. Hennes regeringsförklaring är lång – betydligt längre än den Stefan Löfven läste upp vid riksdagens öppnande i september. Det var väntat att Anderssons första regeringsförklaring skulle vara omfattande för att kunna utgöra en plattform för en ny statsminister, ny regering och en valagenda. Men eftersom budgetpropositionen för 2022 redan är antagen, med förändringar genomdrivna av oppositionen, innehöll Anderssons regeringsförklaring få nyheter. Till stor del upprepade den innehåll ur budgetpropositionen.

I brist på budgetnyheter är det de långsiktiga och ideologiska budskapen som står för det mest intressanta innehållet. Några viktiga signaler gavs.

Kriminaliteten var det första ämnesområdet som Andersson tog upp. Här läggs stor tonvikt vid de straffskärpningar som genomförts och som utreds. Andersson och Socialdemokraterna kommer inte att ta några risker med denna fråga inför valet. Men Andersson riktade sig också till allmänheten och bad om hjälp med att bekämpa kriminaliteten. Att betona allas ansvar var något hon återkom till i andra frågor, exempelvis att alla har ett ansvar att lära sig svenska och att söka jobb. Hon riktade sig även direkt till landets arbetsgivare och uppmanade dem att inte ”ta hit” arbetskraft utan i stället anställa arbetslösa personer som redan bor i Sverige.

Klimatfrågan kopplas ihop med Sveriges industriella omställning, vilket är en fortsättning på den linje som inleddes under Löfven. En viktig signal om att Socialdemokraterna kommer att prata om klimatomställningen som en tillväxt- och jobbmöjlighet. Andersson nämnde även Göran Perssons begrepp ”Det gröna folkhemmet”. Detta ska uppfattas som en annan berättelse om klimatfrågan än Miljöpartiets mer alarmistiska och problemorienterade. Andersson nämnde inte alls regnskogarna eller hotbilderna med en accelererande uppvärmning.

Andra viktiga näringspolitiska besked var att Andersson var tydlig med att varken arbetsmarknadsmodellen eller skogsbrukspolitiken ska detaljregleras i Bryssel. Andersson nämnde specifikt att äganderätten i skogen ska stärkas, vilket är ett budskap riktat till Centerpartiet om att fortsätta samarbeta kring förändringar på det området.

När det gäller energifrågan sade hon att Elektrifieringsstrategin ska presenteras och att den ska peka ut hur elnäten snabbt ska byggas ut.

Andersson betonade vidare vikten av fortsatt krisberedskap när det gäller pandemin men också inför andra hot. En nyhet är att kansliet för krishantering flyttas tillbaka till statsrådsberedningen.

De som hade väntat på en stor programförklaring om kulturpolitiken får fortsätta vänta. Kultur och media avhandlades på några få rader.

Desto större utrymme ägnades åt Sveriges säkerhet, Sveriges roll i världen och Europas roll. Andersson betonade frihandelslinjen och att Sverige ska arbeta för ett öppet Europa. Hon sa att Kinas växande roll är en av vår tids största globala frågor.

Slutligen betonade Andersson demokratin, vilket är en viktig sammanhållande signal för de partier som inte vill släppa in SD i samarbeten.