Den resilienta organisationen

”För den som endast har en hammare ser alla problem ut som spikar.”

I en värld där problemen tenderar att bli fler, och allt mer olika varandra, blir detta ordspråk allt mer relevant. Vi behöver bli mer snabbfotade och använda fler verktyg. Ibland behöver vi till och med uppfinna helt nya verktyg. 

Vi som är aktiva i skärningsfältet mellan politik, näringsliv och media har länge sett att kriser som inte har någon materiell grund blir vanligare. De materiella delarna i ett företags verksamhet, det vill säga produktionen, logistiken och inte minst råvaruförsörjningen fortsätter givetvis att ge upphov till kriser, men förtroendekriserna föds oftare och oftare i stället i en verksamhets relationer med sin omvärld. 

En nyligen avgången vd uttryckte det som att man inte var van vid det nya medielandskapet, och att det hade varit en starkt bidragande orsak till att man inte hade klarat av att nå ut med sin berättelse och föra den dialog man hade kunnat göra tidigare. Om det är förmågan att själv äga sin egen berättelse som ytterst står på spel vore det inte förvånande om företag och organisationer storsatsade på sina kommunikationsavdelningar. Så sker dock inte i någon större utsträckning. Skälet är såklart att det inte hade varit ett svårt problem om det gick att lösa bara genom att anställa fler människor att göra samma sak som tidigare. Man behöver kort sagt andra verktyg, inte fler hamrar. 

I stället behövs ett fundamentalt nytt sätt att se på sig själv och sina omvärldsrelationer. Det handlar inte längre om att överleva kritikstormar, utan om att lära sig leva med en ständigt pågående diskussion. Snabbt uppblossande kriser är inte en bugg, utan en feature i den nya världen. 

Ett nytt sätt att se på krishantering

Den som betraktar det flytande och ständigt föränderliga som det normala tillståndet kommer också ha en väsentligt bättre förmåga att anpassa sig och gå vidare. Detta är adelsmärket för en resilient organisation. I stället för att bygga sin verksamhet för att kunna hantera ett antal på förhand definierade kriser behöver själva kristillståndet bli kartan för hur en ledningsgrupp och kommunikationsavdelning arbetar. 

Nyckeln ligger i att arbeta mer integrerat mellan discipliner

Marknadskommunikationen kan inte bedrivas separat från public affairs, och public affairs måste ta hänsyn till fler målgrupper än de klassiska. För kom ihåg, i slutändan handlar det om dina relationer med omvärlden, och dessa relationer låter sig inte indelas i prydliga fack. Att ha koll på flödet i sociala medier är nu ett ansvar som behöver ligga på ledningsgruppen. Utan en god uppfattning om vad som pågår i den externa världen saknas centrala delar av beslutsunderlaget för en ledning. 

Yttersta utmaningen att göra informerade prioriteringar 

Utmaningen handlar därmed om att hitta sätt att kondensera lägesbilden till ett format som möjliggör informerat beslutsfattande. Detta fält utvecklas snabbt, men är fortfarande i sin linda. Med den snabba utvecklingen av AI kan vi förvänta oss att bättre och mer exakta analysverktyg blir tillgängliga. Till syvende och sist handlar det dock fortfarande om att ha en god känsla för vad som är viktigt och vad som inte är det. För den uppgiften krävs medarbetare och samarbetspartners med erfarenhet och gott omdöme.

Det som avgör om du klarar dig genom krisen är om du betraktar det som en isolerad kris eller något som är oupplösligen förknippat med att vara en aktör som är beroende av andra människors åsikter, om det så är konsumenter, leverantörer, anställda, opinionsbildare eller politiker. Inget AB är en ö, för att parafrasera John Donne.